Om Lämplighetskontroll markeras i beställningsbilden kommer alla artiklar med partiformningsregel F (Fix kvantitet) att genomgå en kontroll av lämpligheten av denna. Kontrollen baserar sig på hur mycket artikelns förbrukning har varierat de senaste 12 månaderna, eller så länge artikeln har funnits och förbrukats i systemet. Om artikeln bara funnits i systemet i 4 månader är det bara förbrukningen under dessa som är grundande för analysen.
I listan som fås fram efter beräkningen visas ett rött utropstecken (!) på de artiklar systemet tycker att det finns anledning att ifrågasätta partiformningen för. För att en sådan analys ska kunna göras krävs det att körts under en tid så att underlag för kontrollberäkningen finns.
Varför denna kontroll?
Om en artikel har en stor varians i förbrukningen så kommer stora delar av den köpta eller tillverkade kvantiteten att ligga på lager en längre tid. I nedanstående tabell visas en tänkt förbrukning på en artikel under 12 månader:
Vi tänker oss att denna artikel har partiformningsregeln F och ett EOK på 800 st. Lagerhållningstiden på artikeln skulle i snitt ligga på 2 månader. På artiklar av denna typ kan en partiformningsregel som är mer periodiserad vara lämpligare, t.ex. M (Mot behov) eller P (Periodbehov).
Ta exempelvis en artikel med partiformningsregel P och med periodlängd 1 månad. Med den partiformningsregeln skulle lagerhållningstiden sjunka till i snitt 2 veckor. Om inte ordersärkostnaderna är alltför höga så finns då en stor potential för kostnadsreduceringar, främst av artiklar med högt värde eller standardpris.
Stor varians
Systemet räknar ut ett värde på variansen av förbrukningen och som kan användas för att jämföra artiklars varians. Underskrids ett kontrollvärde anses inte artikeln ha en sådan stor varians i förbrukningen att partiformningsregeln F kan förkastas med avseende på detta. Har däremot artikeln ett större värde än vårt riktvärde anser systemet att F är en partiformningsregel som kan ifrågasättas.
Vi har kommit fram till detta gränsvärde för vad som kan anses vara "stor varians" genom att beräkna den genomsnittliga lagerkostnaden för en artikel. Med en varians större än vårt riktvärde ökar lagerkostnaderna markant.
De formler som använts är:
där 
är den genomsnittliga förbrukningen under perioden.
där Est. var D är variansen av förbrukningen.
där VC är jämförelsetalet för variansen.
Definitionen av "för stor varians" är då VC > 0,20. Om VC är större än 0,20 så kan partiformningsregel F ifrågasättas. Om VC < 0,20 kan inte Fix kvantitet förkastas.
Exempel 1
En artikel med förbrukning enligt tabellen ovan ger följande beräkning:
= (1/12)x(200+60+10+300+800+40+10+0+450+250+16+80) = 184,7
Est. var D = (1/12)x(2002+602+ … +802) -184,72 = 53140
VC = 53140/184,72 = 1,56
VC > 0,20 och här skulle systemet alltså ifrågasätta partiformningregel F.
Exempel 2
Om artikeln istället har följande förbrukning de 12 senaste månaderna:
=(1/12)x(50+60+45+55+70+80+55+45+75+65+80+50) = 60,8
Est. var D = (1/12)x(502+602+ … +502) -60,82 = 157,5
VC = 157,5/60,82 = 0,04
VC < 0,20 och då kan inte partiformningregel F förkastas, enbart med hänsyn taget till variansen i förbrukningen.
Nedanstående graf visar hur lagerkostnaderna ökar med variansen. Riktvärdet = 0,20.
Slutsats
Systemet kontrollerar variansen i förbrukningen av artiklar med partiformningsregel F. Vid EOK-beräkningen varnar systemet för de artiklar som har en stor varians i förbrukningen och för dessa artiklar kan man ifrågasätta lämpligheten av att använda den partiformningsregeln. En mer periodiserad partiformningsregel kan då vara att föredra med tanke på lagerkostnaderna.
Not: Formlerna och definitionerna är hämtade ur boken Wayne L. Winston Operations research (1994).